Känslomässigt beslutsfattande samt portföljuppdatering

Den här veckan har två av mina innehav gått dåligt och hade det skett innan jag börjat handla efter min modell så hade jag helt klart börjat tvivla på ifall jag gjort rätt analys och börjat fundera på om jag skall sälja eller ej. De två innehaven jag syftar på är Storytel samt MIPS. Vi kan se nedan att jag har fortsatt positiv avkastning i dessa så det är ingen idé att gripas av panik utan bättre att bara acceptera att vi aldrig vet ifall en affär blir positiv eller negativ men vi kan alltid ha sannolikheten på vår sida för en positiv affär. I nuläget har jag 10 öppna affärer varav 7 är positiva samt så har jag 7 stängda varav 5 positiva så alltså 17 affärer totalt varav 12 positiva och dividerar vi 12 med 17 så får vi ca 71 % vilket jag är nöjd med då jag har räknat ut att jag skall ha en edge på minst 70 %. Dock så kan modellen såklart förbättras så att edgen blir ännu bättre. Jag vill inte ens tänka på hur edgen såg ut innan man började handla mer kvantitativt samt föra logg på allt så att man vet ifall man gör ”rätt” eller ”fel”.

Men men tillbaka till känslorna! Det är lätt att ta känslomässiga beslut i stundens hetta på aktiemarknaden men ifall man gjort sin analys så är det bästa man kan göra att just göra ingenting. Den vanligaste anledningen till att folk förlorar pengar på aktiemarknaden är för att alla inte förstår att det är till 99 % psykologi som avgör ifall man blir lönsam eller ej.

Kan ta ett exempel från ”Coronadippen” då flera av mina kurskamrater som läst ekonomi tre år på Lunds universitet greps av panik och sålde av allt vilket ledde till att de missade hela återhämtningen. Så det spelar ingen roll om du har utbildningen om inte psyket även är med dig. Självklart så påverkades även jag men istället för att blanda in känslorna i besluten så följde jag min modell slaviskt. Så jag hängde med på nedgången men sålde av lite tidigare och då inte på grund av mina känslor utan för att min modell just sa det, och jag var lite senare in på uppgången och även den gången var det inte för att tvivel var den stora orsaken utan just för att modellen sa till mig att jag skulle gå in i ett senare skede.

Som vi kan se ovan så hade jag inte en lika brant nedgång samt inte en lika brant uppgång, utan mer ett u istället för v som på börsen.

Slutkontentan är att genom att vi handlar med en kvantitativ modell så slipper vi alla hjärnspöken som kan ställa till det för oss på aktiemarknaden, för alla är vi människor och påverkas psykiskt av vår omgivning.